Ab imo pectore,

Om man går på samlingen, får höra matchgenomgången, startelvan, taktiken, fasta situationer, peppningen. Om man sätter sig i bussen med laget, alla på sin plats, snackar skit, äter, lyssnar på musik, och sen kommer på att man inte ens ska spela. Då går det inte att hålla sig annat än jävligt bitter faktiskt. Fan. Fan. Fan.

Jag vill också springa efter den där jävla bollen. Nu. Om 1 timme och 45 min. Istället ska man sitta på en hård läktare och se allt utifrån. Uppifrån. Från sidan.

Jag ska fanimig vara med nästa match, och ge allt jag har för laget. Så det så.