Ab imo pectore,

Vaknade upp idag och såg att det var alla hjärtans dag. Hade nästan glömt att den fanns. Men bara för att jag kanske är ensam utåt är jag ju inte så ensam, så jag är inte bitter.

Imorse t.ex. hade jag ju sällskap av min kära vän - träningsvärken. Den är trogen. Man vet att den kommer när man gjort något bra, den kommer när man förtjänar den.
Nästa trogna och givmilda vän är ju faktiskt frukosten. Den bara är ju där varje dag, och ger av sig själv, och kräver aldrig något tillbaka.
Och vad är ett kärleksbrev jämfört med en kopp kaffe? Den värmer ju hjärtat varje dag, varje gång liksom.

Ne, onödigt det där med att vara bitter på alla hjärtans dag tycker jag. Njut av det du har istället. Så nu ska jag åka till skolan med min dejt för dagen - träningsvärken.