Ab imo pectore,

Vill bara säga att jag är sjukt stolt över mig själv. Saker går inte alltid som man tänkt, tror eller vill, men vad fan gör det? Helt seriöst? Har så länge bara grävt ner mig när något har gått åt helvete men nu har jag kommit till en punkt där jag har insett att ja, det där gick faktiskt åt helvete men nästa gång går det bättre eller imorgon blir det en bättre dag.

Jag har insett att jag har världens bästa vänner och att det inte går att få en bättre familj/släkt! Jag är sjukt tacksam för alla er, för fina ord, stöd och kärlek.

Men så har jag ju också insett att jag är stark ensam (något som jag typ aldrig har fått testa på), jag klarar mig! Jag har bott i egen lägenhet i fem månader snart - vilket är helt sjukt - och jag trivs kanon.

Och vet ni? Jag skrattar åt folk som sviker, för första gången, men sviker du är du ingen för mig. Det har blivit lite för mycket av det den sista tiden, så nu måste jag väl snart ha klarat av min del av sånt där..

Men, jag klarar mig bra utan dig och det kommer jag fortsätta göra. Och som jag fick höra igår, jag är värd någon bra och det ska jag få! Imorgon, om en månad, eller om ett år. Tills dess mår jag toppen själv!

Tack alla underbara, jag älskar er! ♥