18:31:43
Tankar,
Ligger i soffan och funderar, måste skriva av mig...
När beslutet togs var det delvis för att jag ville lära känna mig själv. Jag ska inte säga att jag hade tappat bort mig själv, för det gör att det vi hade låter som något negativt och det var det verkligen inte, men det är den bästa förklaringen jag kan komma på just nu. Jag kunde skratta, men inte skratta. Jag kunde vara ledsen, men inte på riktigt. Varje känsla var som att kroppen kände den men jag stod utanför och tittade på. Konstigt att man kan känna så men ändå vara lycklig! För det var jag verkligen. Det vi hade var bra och jag är glad att jag fick vara en del av det. Du kommer alltid betyda mycket för mig!
Idag har det gått ett halvår och jag mår bra. Jag är på väg mot det jag ville åt.
Jag kan känna, skratta, gråta.
Jag lever, jag har det bra och jag har världens bästa vänner. Nu ser jag fram emot ett bra 2011 :)
Tack alla för det bästa stödet man kan ha! Ni betyder allt! ♥
