Ab imo pectore,

Jag hatar klumpen i magen. Jag hatar den. Ändå har jag mig själv att skylla på att den är där. Jag behöver inte göra det, men ibland tar nyfikenheten över.

Jag fattar inte ens varför jag känner som jag känner. Jag försöker förstå, men jag tror inte jag någonsin kommer förstå det här. Varför känns det så svårt när det gäller dig? Du vet att du alltid kommer vara en del av mig.