2010-05-19
21:33:40
21:33:40
17 maj.. Lite för sent?
Hej!
Hade tänkt berätta för er hur vi firade 17 maj, alltså själva dagen, "firandet" har ni redan fått höra lite om :)
Vi var ju alltså ute på söndagen och kom hem vid fyratiden allihopa. Min klocka ringde sen vid åtta och det var bara att gå upp och göra sig redo för en.... JOBBDAG!
Japp. Jag jobbade 17 maj.
Sjukt trött gick jag iväg till tunnelbanan vid nio och åkte in till stan, kände mig riktigt mobbad. För det var jag (med mina vanliga kläder) och fullt med norskar och deras folkdräkter. Inte en själ inom flera mil hade vanliga kläder (typ).
Kom iaf till jobbet och där fann jag Matilda och Ewelina i vanliga kläder, vilket gjorde mig lite lättad. Hehe.
Vi gjorde iordning vår lilla kiosk utanför den vanliga kiosken med korv, läsk, is (glass för er obildade svenskar) och lite smått och gott.
Men efter ett tag märkte vi att ena korvbyttan inte fungerade? Så vi hade alltså en laddning med korv som var halvfärdiga när vi öppnade, och den andra med kalla korvar. Så vi fick improvisera och tömma det kalla vattnet och hälla i kokande vatten som vi fick ta från kaffemaskinen. Och så fick vi alltså fortsätta varje gång vi skulle göra nya korvar.
När vi alltså löst det lilla korvmisstaget tog växelpengarna slut (jippiii) så jag fick ringa chefen som fick komma till räddning med två stora påsar med växel.
Vädret som ju hade varit kasst dagarna innan var faktiskt helt okej. Inget regn på hela dagen, inte heller sol, men något mellanting. Kul för dom som faktiskt fick se 17majfirandet...
Ja, jag är inte bitter. Vi hade det helt okej! Timmarna gick fort och vi fick ju faktiskt se den "lilla" paraden som var vid aker brygge.
Och när klockan var halv två fick jag sluta och började vandra ner för trappan mot aker brygge, samtidigt som jag försökte ringa Evelina, Emma och Jossan. Jag ringde bokstavligen alla tre, typ 100 gånger, men det var precis som på nyår. Det gick inte att ringa. Och med fullt med folk i hela stan kändes det rätt så omöjligt att på något sätt hitta dom. Jag började känna att denna dagen bara kunde sluta med en sak, soffan.
Men så hör jag en liten fin röst klinga: Åsafisen? Och det var som om Gud sände dom till mig, för rätt framför mig går Evelina, Rickard, Emma, Jossan, Tim, Annie och Rune. Hallå, vad hände?! Jag möter alltså mina fina vänner mitt i min förtvivlan och ensamhet.
Nöjd över guds räddande av mitt 17maj firande vandrade jag tillsammans med mina vänner mot aker brygge, igen. Vi tittade på allt folk, och ja det var mycket folk. Vi hittade en kille som jonglerade med sånadärbrinnandegrejer och Jossan hade kommit till himlen. Det var som att se en liten flicka få sin första docka på julafton.... Iallafall, efter en stunds tittande på killen (som faktiskt var väldigt duktig) gick vi vidare och jag köpte mig lite mat. Och den kön var inte att leka med...
Sen vandrade vi vidare och hittade till slut en sittplats, där vi slog oss ner. Och när vi väl satt oss, så var vi fast. Det var skönt väder, och vi hade gott sällskap. Tills en kille tyckte det var roande att komma och störa oss mitt i vårt "bakishäng". (Sjukt att man kan bli bakis typ 6 timmar efter att man vaknat??)
Killen hade iaf kul, vi hade inte lika kul men inte gick han för det.
Efter ett tag så förstod han nog att vi inte tyckte att hans "satsa, ni kan"-peppande var särskilt peppande en dag som denna gick han och hans vän och lämnade oss i fred.
När klockan närmade sig fyra gick vi tillbaka till rådhusplassen där vi skulle se Alexander Rybak. Fick vi se honom? Nae. För konserten visade sig vara en skolkonsert. Alltså massa små skolelever som skulle visa hur duktiga dom var på fiol och balett, och Rybak skulle avsluta denna fina konsert. Där står vi alltså, inklämda bland en massa folk, orkar knappt stå på våra ben och vi inser att detta absolut inte är något för oss att se denna dag. Så vi börjar trycka oss ut ur klungan av folk vi precis har tryckt in oss i.
Sen går vi hem. Trötta, men nöjda. Jag fick se en massa folk i folkdräkter, en himla massa korvar, och nästan en Alexander Rybak.
Hade tänkt berätta för er hur vi firade 17 maj, alltså själva dagen, "firandet" har ni redan fått höra lite om :)
Vi var ju alltså ute på söndagen och kom hem vid fyratiden allihopa. Min klocka ringde sen vid åtta och det var bara att gå upp och göra sig redo för en.... JOBBDAG!
Japp. Jag jobbade 17 maj.
Sjukt trött gick jag iväg till tunnelbanan vid nio och åkte in till stan, kände mig riktigt mobbad. För det var jag (med mina vanliga kläder) och fullt med norskar och deras folkdräkter. Inte en själ inom flera mil hade vanliga kläder (typ).
Kom iaf till jobbet och där fann jag Matilda och Ewelina i vanliga kläder, vilket gjorde mig lite lättad. Hehe.
Vi gjorde iordning vår lilla kiosk utanför den vanliga kiosken med korv, läsk, is (glass för er obildade svenskar) och lite smått och gott.
Men efter ett tag märkte vi att ena korvbyttan inte fungerade? Så vi hade alltså en laddning med korv som var halvfärdiga när vi öppnade, och den andra med kalla korvar. Så vi fick improvisera och tömma det kalla vattnet och hälla i kokande vatten som vi fick ta från kaffemaskinen. Och så fick vi alltså fortsätta varje gång vi skulle göra nya korvar.
När vi alltså löst det lilla korvmisstaget tog växelpengarna slut (jippiii) så jag fick ringa chefen som fick komma till räddning med två stora påsar med växel.
Vädret som ju hade varit kasst dagarna innan var faktiskt helt okej. Inget regn på hela dagen, inte heller sol, men något mellanting. Kul för dom som faktiskt fick se 17majfirandet...
Ja, jag är inte bitter. Vi hade det helt okej! Timmarna gick fort och vi fick ju faktiskt se den "lilla" paraden som var vid aker brygge.
Och när klockan var halv två fick jag sluta och började vandra ner för trappan mot aker brygge, samtidigt som jag försökte ringa Evelina, Emma och Jossan. Jag ringde bokstavligen alla tre, typ 100 gånger, men det var precis som på nyår. Det gick inte att ringa. Och med fullt med folk i hela stan kändes det rätt så omöjligt att på något sätt hitta dom. Jag började känna att denna dagen bara kunde sluta med en sak, soffan.
Men så hör jag en liten fin röst klinga: Åsafisen? Och det var som om Gud sände dom till mig, för rätt framför mig går Evelina, Rickard, Emma, Jossan, Tim, Annie och Rune. Hallå, vad hände?! Jag möter alltså mina fina vänner mitt i min förtvivlan och ensamhet.
Nöjd över guds räddande av mitt 17maj firande vandrade jag tillsammans med mina vänner mot aker brygge, igen. Vi tittade på allt folk, och ja det var mycket folk. Vi hittade en kille som jonglerade med sånadärbrinnandegrejer och Jossan hade kommit till himlen. Det var som att se en liten flicka få sin första docka på julafton.... Iallafall, efter en stunds tittande på killen (som faktiskt var väldigt duktig) gick vi vidare och jag köpte mig lite mat. Och den kön var inte att leka med...
Sen vandrade vi vidare och hittade till slut en sittplats, där vi slog oss ner. Och när vi väl satt oss, så var vi fast. Det var skönt väder, och vi hade gott sällskap. Tills en kille tyckte det var roande att komma och störa oss mitt i vårt "bakishäng". (Sjukt att man kan bli bakis typ 6 timmar efter att man vaknat??)
Killen hade iaf kul, vi hade inte lika kul men inte gick han för det.
Efter ett tag så förstod han nog att vi inte tyckte att hans "satsa, ni kan"-peppande var särskilt peppande en dag som denna gick han och hans vän och lämnade oss i fred.
När klockan närmade sig fyra gick vi tillbaka till rådhusplassen där vi skulle se Alexander Rybak. Fick vi se honom? Nae. För konserten visade sig vara en skolkonsert. Alltså massa små skolelever som skulle visa hur duktiga dom var på fiol och balett, och Rybak skulle avsluta denna fina konsert. Där står vi alltså, inklämda bland en massa folk, orkar knappt stå på våra ben och vi inser att detta absolut inte är något för oss att se denna dag. Så vi börjar trycka oss ut ur klungan av folk vi precis har tryckt in oss i.
Sen går vi hem. Trötta, men nöjda. Jag fick se en massa folk i folkdräkter, en himla massa korvar, och nästan en Alexander Rybak.
Folket börjar samla sig vid Aker brygge för den "lilla" paraden.
Lite mer folk börjar samla sig vid Aker brygge för den "lilla" paraden.
Ännu mer folk börjar samla sig vid Aker brygge för den "lilla" paraden.
"Hansomjonglerademedbrinnandegrejer"
En överlycklig Josefine.
Kul att någon är intresserad av att jag tar kort?
Lite bättre, tack.
Pigga tjejer.
Nu över till ettkortpåvarjegängmedlem
Vi börjar med Annie.
Emma
Josefine
Tim
Rickard
Evelina (som ganska bra gestaltar våra rätta jag denna dagen)
Och sist, men inte minst, Rune.
Nu är det dags för paradise hotell, och sen SOVA. Natti natti ♥
