Ab imo pectore,

Usch. Ibland kommer jag i såna jættedepptider. Och nu ær det en sån. Jag har ont i hela kroppen, huvudet dunkar som vanligt och jag kænner mig jættejættetrøtt.
Kan sova hela kvællarna och nætterna och ændå vara helt slut.
Jag ær ledsen øver att jag ær hær, så långt ifrån alla. Men ændå glad att jag ær hær. Før hær finns den mænniskan som jag mår så bra av ♥ 
Jag vet inte riktigt om jag ska se fram emot sommaren och det kænns skitjobbigt det med.
Och æven om jag någon gång ær glad før något, så gør huvet det till negativa tankar.
Det ska bli så skønt att få komma hem imorgon och verkligen hinna træffa alla jag vill. Men jag vet att jag kommer ha værldens klump i magen av att åka tillbaka hit.
Det ær verkligen en downperiod just nu. Nær jag vaknar på lørdag morgon ska jag fixa mig ett skønt bad och bara ligga och njuta. Det har jag saknat. Læsa en bok och bara må bra. Før det ær jag faktiskt værd.