Ab imo pectore,

Har ju glömt att avslöja min fina hemlis för er. Men många vet nog redan vad det var vid det här laget :)

Förra lördagen befann jag ju mig som sagt i Kalmar, och på kvällen skulle det vara påskmässa i Hossmo kyrka. Ungdomskören (som jag var med i innan jag åkte till Oslo) skulle sjunga och Stina skulle sjunga solo.
Jag ville så gärna göra något fint för Karin så jag kom på ideén att överraska henne. Och Stina är ju inte den som är den så hon ville ju gärna vara med ;D
Vi fick klartecken av Eva-Lena, som håller i kören, klart ni får göra det!
Det blev mycket små lögner för att försöka hålla Karin ovetande, haha, som hon faktiskt också var hela vägen!

Jag bjöd med Karin till kyrkan, sa att jag inte ville kolla själv. Och alla som hört Stina sjunga vet att man inte vill missa det så Karin blev himla glad och ville gärna följa med.
För att vara extra säkra på att hon inte skulle börja vela på kvällen berättade vi för hennes föräldrar vad som var på gång och dom blev jätteglada. Så när Karin förstod att hennes föräldrar, som vanligtvis inte går så ofta i kyrkan, ville följa med till kyrkan kl 23 på en lördagskväll så kunde hon ju faktiskt inte säga nej.
För när hon frågade mig om vi kunde ses innan, för att hålla oss vakna hehe, och jag sa nej (skulle ha middag med släkten och sen skjutsa Stina till kyrkan innan) så började hon vela.
Där ljög jag ju faktiskt inte heller för jag skulle ha middag med släkten och jag var ju faktiskt också tvungen att åka till kyrkan tidigare, med Stina :)
Karin kände iaf att när hennes föräldrar ville med till kyrkan, och hennes mamma tom tog en tupplur på dagen för att orka, så kunde hon ju inte missa det. Vilket var väldigt bra!

Så, när allt folk kom till kyrkan skulle mässan börjas ute för att sen gå in i en helt kolsvart kyrka (eftersom det var påsk och det :P). När vi kom in placerade jag Tuija (Karins kompis), Alexandra, Karin och mig längst fram och Karins föräldrar i raden bakom. Stina började sjunga sitt solo (sjukt fint som alltid) och allt var frid och fröjd.
Efter låten bad Stina mig komma upp och Karin fattar inte ett skit. Har aldrig sett ett större gap i hela mitt liv. Haha.
Stina berättar att vi ska sjunga en sång och tillägna den till vår vän (Karin) som haft det väldigt jobbigt ett tag. (Karin har fortfarande världens största gap och fattar inte ett piss)
Hennes föräldrar såg så lyckliga ut så bara det fick mig att börja gråta.
Alla ni som sett Glee, eller hört deras låtar kanske vet vilken Lean on me är. Den är iaf väldigt fin och den sjöng vi, till Karin.
Kvalitén på sången för min del var åt helvete, för jag kunde inte sluta gråta. Haha. Men att se Karin bli så överlycklig och att hennes föräldrar och vissa andra satt och grät så gick det inte sluta. Jag blev glad och ledsen på samma gång för det här hade vi aldrig gjort om det som hänt inte hade hänt. Och jag hatar att det har hänt.

Vi sjöng iaf lite själva, jag och Stina, refrengerna tillsammans och sen kom kören med i dom goa partierna :)
Efter låten sjöng vi några fler låtar med kören och det var skitkul att vara med igen. Det var blivit mer folk sen jag var med och alla är duktiga :)
När mässan var slut fick jag och Stina världens största kram av Karin och där stod vi ett tag och grät ut våra sorger :) Vet inte hur många gånger hon sa tack, och sen säger hon: fan, det här skulle vi filmat!
Hehe, som tur var hade vi tänkt på det så Malins pappa hade suttit två rader bakom Karin och filmat allting. Synd bara att vi inte hade en filmkamera som filmade hennes egna reaktion för det var rätt gulligt ;)